Bengt Lindström
Bengt Lindström tillhör de svenska konstnärer som är lika kända internationellt som i Sverige. Det norrländska landskapet och den samiska kulturen med klara, mättade färger är ett åkerkommande tema i hans konst.

Bengt Lindström föddes den 3 september, 1925, i Storsjö Kapell i Härjedalen.
Han var gift med Michèle Lindström, gallerist från Paris. Han har två barn från äktenskapet med Marie-Louise Lindström.
Bengt Lindström avled den 28 januari 2008 i sin bostad i Skönsberg, Sundsvall.

Fadern var lärare och mycket intresserad av den samiska befolkningen och kulturen. Tre dagar gammal blev Bengt Lindström rotdragen, något som har påverkat honom mycket. Tidigt fick han ett intresse för gammal folktro och det mytiska.
Lindström flyttade till Härnösand 1935 där han tog studenten innan han 1944 flyttade till Stockholm där först gick några veckor på Konstfackskolan men snart övergick till Isaac Grünewalds målarskola. Därefter studerade han i Köpenhamn och Chicago. Sedan 1948 bodde och verkade han i Paris där han studerade vid André Lhotes och Fernand Légers målarskolor. Somrarna tillbringade han i Sverige och han hade en ateljé utanför Sundsvall. Bengt Lindström var sedan början på 2004 permanent bosatt i Sundsvall.
Han deltar i sin första utställning på Salon des Réalités Nouvelles i Paris 1953.     1954 hölls den första separatutställningen i Sverige på Gummessons konstsalong. Det internationella genombrottet kom efter en utställning i Paris 1958. Efter hand lämnade Bengt Lindström det föreställande och övergick till motiv inspirerade av det mytiska. I slutet på 50-talet möter Bengt Lindström konstnären Asger Jorn. De blir nära vänner och mötet med Jorn och Cobra-gruppen blir fruktsamt. Lindström går mot ett mer expressivt uttryck och lämnar konkretismens abstrakta former och geometriska färgfält. Istället träder en mytisk bildvärld med masker och myter fram. Den norrländska naturen är också påtaglig. Sextiotalet präglas av viktiga utställningar i Frankrike, Sverige, Bryssel, Japan och USA.
Redan 1968 skapar Lindström tio litografier inspirerade av den skandinaviska mytologin. 1983 ställs De sju Asagudarna ut på Historiska museet i Stockholm. Tavlorna är tolkningar av Tor, Oden, Frej, Balder, Ymer, Loke och en okänd gud. Sviten De sju Asagudarna har sedan turnerat världen runt.
Lindström hade en rik produktion och arbetade på ett nästan verkstadsliknande sätt som 1600-taletsmålare. Han gjorde även många offentliga utsmyckningar som väggmålningar och utomhusskulpturer. En känd utomhusskulptur är det stora Y:et vid Midlanda i Timrå kommun. Det största enskilda verket är dock fasad- och silomålningen på Åbyverket i Örebro.
2004 målar Lindström en duk på 700 kvadratmeter, Jätten på Berget, som visas på Sundsvalls museum. Lindström har även gjort betongskulpturen Tången i Ånge.
Bengt Lindström började i slutet av 50 talet utveckla ett expressivt modernistiskt måleri där motivet formligen skulpterades fram genom tjocka lager av oljefärg. Under 60-talet blev Bengt Lindström även känd som en skicklig grafiker och utförde flertal litografiupplagor. Litografin är ett plantryck där motivet trycks från sten eller plåt färg för färg. Bengt strävade efter att finna en grafisk teknik där resultatet i större utsträckning skulle likna oljemåleriet. Han började experimentera med djuptryck där han låter forma motivet i betong i relief som sedan stelnar och bildar tryckplatta. Plattan monteras i en ram vari pappersmassa hälls. Vattnet pressas ur och arket får stelna och torka ca en månad. Därefter handmålas pappersarken av konstnären. Varje blad blir därför ett unikt exemplar.
År 1996 tar Michèle och Bengt Lindström samt Carin och Jan Kron initiativ till att bilda en stiftelse och donerar konst till denna. Året därpå deponerar de stiftelsens samlade verk på Midlanda Konsthall i Timrå. Konsthallen gör flera omfattande utställningar. Parallellt görs utställningar både i Sverige och internationellt. År 2003 drabbas Lindström av en stroke, men utställningarna fortsätter.
År 2006 donerar stiftelsen konstsamlingen till Länsmuseet Västernorrland. Samlingen innefattar en komplett uppsättning av Lindströms grafiska produktion. Den består av nästan 1000 blad samt flera målningar.

Sommaren 2000. Bengt Lindström blir sjuttiofem. Som varje sommar, i sjutton år, har han bett sin favorit modell, Sylvia, att komma till ateljén i Sundsvall. "Jag gillar henne för hon upptar utrymmet på ett pappers ark, säger konstnären om denna unga kvinna som kan posera mjuk och tät. Hon vet intuitivt hur hon ska forma linjer med sin kropp som ryms i en rektangel som överensstämmer med de stora vita pappersark som Lindström tycker om att använda för sitt måleri. Hon koncentrerar sig så intensivt att konstnären, vid sådana sittningar, inte kan bli distraherad.

"Jag vill måla så snabbt som möjligt. Snabbhet är mycket viktigt, tanken måste komma efter, på så sätt behåller verket sin friskhet, säger han, en värdig arvtagare till Jorn, en vän under sextiotalet, som är den berömda grundaren av Cobra gruppen.

Under sommaren, överger Lindström för en tid sitt stora oljemåleri med hans starka färger i enorma hinkar, som vanligen förbereds av hans trogne assistent, Bert. En hög bunt papper, en ensam borste och en ensam färg, som kan vara utspädd, räcker nog för den här gången, ultramarin. Ingen lavin av material, inga format oproportionerliga, ingen farandole av toner.

På samma sätt som Matisse, var Grünewalds lärare och Lindström var Grünewalds elev, lyckades Bengt skapa serier av vackra blå akter. Felfria, mästerliga. Han minns när han målade dessa, ”jag råkade känna ett mirakel som kom till mig genom ytan”.

Efter varje session, från trettio minuter upp till tre timmar är Lindström utmattad, han somnar. När han vaknar upp är han utvilad och ännu mer inspirerad. Innan han återgår till att skapa, kan han se sommarens blå himmel genom ateljéns fönster. ”Titta så magiskt det är” säger han till sin hustru, Michèle, Titta det är ren välsignelse”.

Françoise Monnin, konsthistoriker och redaktör för konst tidskriften Artension, Frankrike

Paris, februari 2010.